Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 52 —
Ofta i lägret förr, då vi slutade qvällen med
samtal,
Hörde jag profvade män, som stridt utrikes
i verlden,
Tala om honom och än med häpnad minnas
hans framfart.
Ali och Mustafa Bey och Kapudan Pascha
och Achmed,
Namn, som ej menniskotunga förmår oöfvad
att nämna,
Hörde jag då, och förnamm hur hedningen
lefver och strider.
Turken, vänner, är hård, som koppar, för
kulor och svärdshugg;
Faller han, springer han opp med den
krokiga sabeln i handen,
Rister sitt yfviga skägg, som ett lejon, och
rasar å nyo.
Ingen skoning begärs i drabbningen, ingen
förunnas;
Stupar man, lycklig är den, som stupar och
slipper alt brännas.
Men när stundom en fest för hedniska gudar
begynnes,
Tar han en skai’a fångar och klär
bcckskru-dar på alla,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
