Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En fosterländsk bragd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN FOSTERLÄNDSK BRAGD.
19
senten» minsta besväret — han behöfver då ej
ens läsa boken. Det tyngsta för en författare
är ovissheten om det tjänar något till att skrifva.
Man ser, hur otroligt med böcker det kommer
ut, och man frågar sig, om det tjänar något till
att försöka att få ett ljud i en så stor samling.
Detsamma gäller också tidningsmannaarbetet,
som dessutom är så uppslitande. Man blir trött,
då man icke är säker på, ipm det är någon mening
i offret. Men då man möter en så hjärtlig
sympati som mitt värdfolks; då man betänker, att
tidningen är otaligas snart sagdt enda
samfärdsmedel med den yttre världen — ja, då blir man
giad. Då tycker man, att mödan dock icke varit
fruktlös, då får man lust att fortsätta, och då
besluter man sig för att sofra sädet ännu
nog-grannarne, när man nästa gång sår ut det.
»Då går jag inte till odlingen något mera i
dag», sade mannen.
»Det var då för väl, att du fick anledning
att taga dig ledigt .en eftermiddag», inföll
hustrun. »Jag är alltid så rädd», fortfor hon, vänd
till mig, »att han skall arbeta ihjäl sig, för han
står i från morgon till kväll, dag ut och dag
in, år ut och år in.»
»Å, inte blir man sjuk af arbete», svarade
mannen. »För resten är man ju tvungen.»
Jag kände ett styng i hjärtat. Han
deklamerade icke om offer; han sporde icke, om det
tjänade något till — såsom jag nyss gjorde i
tankarne. Tack, Karl Broberg! Jag skall ej så
snart glömma lärdomen.
»Ni är sörlänning?» frågade jag mannen.
»Ja, närking.»
»Hvarifrån i Närke?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
