Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En fosterländsk bragd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
EN FOSTERLÄNDSK BRAGD.
»Almby. Far var torpare där. Han had2
fått sin jordbit uppe vid ett berg, som kallades
Broberget, emedan en bro gick öfver en bäck,
som skar genvägen öfver berget — detta var
naturligtvis mycket obetydligt.»
»Därför heter ni också Broberg?»
»Ja, far tog sig det namnet, sedan folket
allmänt begynt kalla honom ’Brobergen’ för att
skilja honom från de tre andra byinvånarne med
samma namn. Han hette nämligen annars Per
Larsson.»
»Ni kom tidigt från hemmet?» frågade jag,
som visste att jag måste gå i ordning med
frågorna, om jag ville eröfra hans historia.
»Så fort jag gått och läst, förstås. Vi voro
många munnar om brödet där hemma i stugan
och det var ingenting annat för ungarne, än att
ge sig ut ur boet så snart de voro flygfärdiga.»
»Har ni varit länge i Norrland då?»
»Tio år.»
»Det var raskt. Ty ni är ju helt unga
karlen ?»
»Tjugoåtta år.»
»Hur kom ni att styra färden hitåt?»
»Det var en ren händelse. Jag var alldeles
besluten för att resa till Amerika, och det är
ju vanligt att pojkarne fara före beväringstiden.
Till dess skulle jag också ha respängar
hopsparade.»
»Hvarför skulle ni till Amerika?»
»Å, där nedåt var det så godt som omöjligt
för en medellös arbetare att få något eget på
den tiden, och som statare ville jag inte gå.
Om stataren hade mycket eller litet, så blir det
i alla fall ur hand i mun medan krafterna stå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
