Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En fosterländsk bragd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22
EN FOSTERLÄNDSK BRAGD.
»Hur möttes ni då?»
»Det var i logen, ty jag vardt
goodtemplare där vid Svartvik. Inte för att jag var rädd
för att bli någon supare, för jag har just aldrig
haft någon lust på starkvaror, men det var just
som den bästa delen af ungdomen, som hörde
till logen.»
»Hur gammal var ni då?»
»Tjugo år, och hon aderton.»
»Är ni sörländska?» frågade jag.
»Nej, men mina föräldrar voro det.»
»Äro de då redan bortgångna?»
»Ja, mor dog, då jag föddes, och far
omkom i sågen för sex år sedan.»
»Var Broberg vid sågvärket, då detta
skedde?»
»Ja.»
»Och då började det er emellan?»
»Ånej, då hade det varit färdigt länge.
Jag var fångad första kvällen jag såg henne.
Bra såg hon ut, men dock inte bättre än många
andra. Hvad som däremot utmärkte henne
framför de andra var hennes mjukhet, hennes stilla
sätt, hennes vänlighet mot alla och förmåga att
ställa alt till rätta, vare sig det gälde att
förebygga en tvist eller lösa en svårighet.
Olyckligtvis för mig skattade alla pojkarne i logen just
dessa kvinliga egenskaper högt: de voro kära i
henne allihop. Så nog hade jag rivaler alltid.
Och bland dem funnos många, som i alla
afseenden hade det bättre förspändt än jag. Min sega
uthållighet hade dock ingen, och bara man
förmår vänta, så kan man nästan erhålla hvad som
hälst.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
