- Project Runeberg -  Jungfru Jämtland : en samling berättelser /
23

(1902) [MARC] Author: J. L. Saxon With: Elis Bergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En fosterländsk bragd

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

EN FOSTERLÄNDSK BRAGD.

23

»Nå, hvad var det då, som besegrade honom?»
adresserade jag mig till henne.

»Jo, han blef klämd en gång i bjälkgropen.»

»Svårt?»

»Så svårt, att det gälde lifvet. Han fick en
tung bjälke öfver bröstet och bars sanslös upp
i bygningen. Olyckan spordes snart. Jag sprang
dit genast — det var för resten också min
skyldighet, för jag var ordförande i logens
sjuk-besökskomité, och han hade ingen, som såg om
sig. Hustrun, som städade hans rum, hade
småbarn och kunde ej bli där mer än en stund. Då
doktorn kom, sade jag, att jag skulle vaka hos
den sjuke och fick altså mottaga doktorns
föreskrifter. ’Dör han?’ frågade jag. ’Det var en
riktig stöt’, svarade doktorn, ’men han kan gå
igenom, för det är ett duktigt virke i honom.’
Det här var på aftonen, och Karl skulle med
första båt föras in till lasarettet i staden. Det var
en ryslig natt. O, hvad det rosslade i hans bröst!
Om han blott varit vid sans. Fram på morgonen
vardt det lugnare i bröstet på honom. Det var
döden som nalkades, trodde jag. Bäst det var,
tyckte jag, att andedräkten aftog. Jag förde
handen till hans hjärta. Det slog så svagt, så svagt!
Var det då slut? Jag fick fram det
upplifnings-medel, som doktorn skickat, men det halp inte.»

»Stackars liten», sade jag för mig själf och
såg upp, hvarvid jag märkte, att Karls hand
liksom oförmärkt slutits i hennes.

»Då slog det mig plötsligt: du har ju inte bedt
för honom! Alt sedan jag var ett litet barn har
jag aldrig somnat utan aftonbön. Nu hade jag
i förvirringen och sorgen glömt att göra någon
sådan. Jag kastade mig på knä — annars bru-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Jan 9 01:50:59 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jungjamt/0023.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free