Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70
SKOGEN.
att gården, mitt eget och mina fäders arbete,
skall gå, men jag skall dö glad i det
medvetandet, att en kärleksfull dotter, som förstår mig,
sluter mina ögon igen. Och från henne skall
jag taga med en hjärtats varma hälsning till
Märit, tils vi alla mötas ,en gån g. Lifvet är mig
långt blidare nu i min lefnads afton, än jag i
ungdomen någonsin vågade hoppas— Gråt
således inte, Karin. Du har följt ditt hjärta och
gjort hvad du trodde vara rätt. Det blef icke
så bra, men Gud skall nog ,till sist ställa alt till
det bästa.»
Med alt det gamla, kära, som stod upp och
tog lif hos henne, kom också bilden af hennes
mest trofasta van näst fadern fram i alt rikare
dager. Nu, när hon själf var i nöd, förstod hon
riktigt, hvad han fått lida för hennes skull. Och
hvad skulle icke lifvet varit för henne, om hon
förstått sig själf och honom då! Hon själf som
medarbeterska och vän till denne trofaste man,
under det att gården blomstrat och den gamle
gått omkring som ett solsken...
Men nu drog också Karl Olofsson sig tillbaka.
Nu, när hon bäst behöfde honom. Hon kände,
att det kommit något mellan dem. Den forna,
öppna förtroligheten var borta. Hvarpå
berodde det?
Afvärkarne kommo, och trakt efter trakt af
den stolta skogen — den vackraste i orten —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
