Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vildrenen längtar till fjället
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VILDRENEN.
91
nål med Polens vapen, ett reseminne från Krakau,
hvilken satt i min halsduk.
Hon tog emot den med oförstäld glädje, och
sedan hon som svar på sin fråga fått veta, hvad
den hvita örnen betydde samt nålens ursprung,
sade hon:
»Då är det så mycket roligare att ha den, men
då borde jag kanske ej häller taga emot den.»
Jag tröstade henne emellertid med, att jag
hade ett par likadana manschettknappar och att
det kunde vara tillräckligt som minne af denna
art från Krakau.
Samma afton — ifall man kan tala om afton
här vid denna årstid, då det är ljus dag dygnet
rundt — var Ragni ute med oss och talade om,
hvad de i synhåll liggande fjälltopparne hette.
Och då vi sjöngo denna naturs lof i olika
tonarter, tindrade hennes ögon.
På hemvägen anförtrodde hon mig, att hon
nästa vinter skulle vistas vid lappbarnhemmet i
Undersåker.
»Så blir du ändå dina fjäll otrogen»,
förebrådde jag leende.
»Nej, det är blott för att kunna göra något
mer än andra för fjällfolket som jag far dit.
Jag vill lära mig skrifva, så att jag kan
sammanfatta, hvad vi behöfva få fram. Då vi komma
till någon, som skall hjälpa oss, glömma vi kanske
af mycket, som borde ha sagts; och hur bra det än
blir skrifvet, klingar det dock ofta främmande
för oss...»
Hon afbröt sig rodnande — hon förstod, att
hon sagt något, som kunde höras otacksamt.
»Ingen vet bättre än jag, huru sant du talar»,
tröstade jag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
