Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vildrenen längtar till fjället
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VILDRENEN.
93
I detsamma vände hon mig ryggen och gick.
Ja, kroppslängden och figuren kunde godt passa
på en dotter af soluppgångens land, och hon
hade denna sällsynt mjuka gång, som jag annars
sett endast hos unga lappkvinnor.
Ragni — nej naturligtvis kunde det ej vara
tal om att finna henne här.
Nu vände hon sig om.
»Ragni.»
Hon kom springande och tog mina
framsträckta händer i ett tillstånd mellan leende och gråt.
»Nu skall jag be din principal», sade jag innan
något vidare ord blef växladt, »att jag får rå
o)m dig i eftermiddag, så att jag får prata med
dig riktigt och får en redig förklaring på, huru
jag kan finna dig här. Vill du göra mig det
nöjet?»
»Ja, det vill jag så gärna.»
Principalen beviljade genast min anhållan, och
Ragni följde ined utan att tala om att göra
toalett. Hon var för öfrigt mycket nätt och fullt
modärnt klädd och tog sig riktigt bra ut i denna
dräkt — något som jag icke väntat. Men det
är också svårt att, då man ser en lapska i
nationaldräkt, bilda sig en föreställning om, huru
hon skulle taga sig ut i vanliga kvinnokläder.
De enda exempel man annars får härpå,
tiggar-och sockenlapparnas kvinnor, äro just icke
uppmuntrande.
I första taget hade jag reflexionslöst duat
henne. Ett ögonblick undrade jag, om jag
skulle kalla henne fröken. Men det var mig emot,
och det skulle säkert såra henne.
»Ja tack», svarade hon synbart glad.
»Skola vi fara ut någonstädes?» frågade jag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
