Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. De Vägfarande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
L
De Vägfarande.
Hen led till slut. Snön föll i tunga flockar, halft
upplösta till regn, och ökade ej föret, men försvårade
väglaget, redan förut af det ihållande tövädret förderf-
vadt, då en släde, dragen af ett par uttröttade hästar,
långsamt sträfvade fram öfver Östgöta-slättbygden. I slä-
den sutto tvenne män, insvepta i björnskins-pelsar, och
bakom dem en tjenare, medan körsvennen, en medel-
ålders bonde, halft gick, halft sprang bredvid, för att
lätta sina dragares börda.
»Sitt upp, gubbe lilla,» ropade den ene af de båda
männen, »och låt det gå lite raskare! Mörkret kom-
mer öfver oss, och du säger ju, att vi ännu ha långt till
herberget ?»
»Ack, Gud hjelpe mig, gode herre,» flåsade bonden,
»de stackars öken förmå knappt släpa fram sig sjelfva
och herrarna, än mindre mig! Jag springer gerna och
skonar dem.»
»Men hvarföre sköter du dina hästar så illa och fo-
drar dem så knappt? Gud har likväl välsignat landet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
