Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. De Vägfarande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
T
säga dina socknemän — han skall icke mer föra afvog
sköld emot sin konung och herre!»
Bonden såg något förvånad och rädd på den talande,
fruktande att ha ådragit sig hans vrede, och gick tyst
bredvid sina flåsande hästar. Den resande, som märkte
hvad intryck hans ord gjort, fortsatte samtalet, hvars
ämne tycktes väcka hans deltagande.
»Men säg mig, min gubbe, hvad var det du hade att
beklaga dig öfver herrarne?»
Bonden, som ännu icke visste, om han skulle våga
gifva sitt hjerta luft, och om icke den, som han körde,
möjligtvis vore just ett af föremålen för hans klagan,
svarade: »Gud bevare de ärlige riddare och svenner!
de äro mycket bra herrar . . . bara de bli bemma på
sina gårdar och fasta slott . . . . men» ...-
»När de icke det göra . . .. säg ut — jag vill veta
sanningen !»
»Ja si, kära herre, tag inte illa opp, men det är så,
alt då komma de tågande i stora flockar, med tjenare
och resenärer, och behöfva både mat och dryck och
qvarter för sig och sina hästar, och de adelige herrarne
ha en alldeles förskräcklig matlust, och deras drängar
ännu värre. Gångarne äro de bästa, ty visst dra de
strö under sig och trampa ner mer än de förtära — det
lär väl så vara seden hos dem, kan jag tänka — men
de ta ändå inte mer för sig, än man lägger åt dem.
Helt annat göra deras ryttare. Ingenting är godt nog
för dem. Sätter bonden fram det bästa han eger, så
rata de ändå maten, slå ut ölet och fordra annat och
bättre; och säger man då att man inte har något, så
” gå de sjelfva ut i visthus och källare och vända upp
och ned på allt.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
