Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. De Vägfarande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
9
Under tiden håde de tunga, vattenblandade snöflin-
gorna blifvit lättare, slogo först de resande i ansigtet
såsom isbark, förbytte sig sedan i tunnare snökorn och
snart i vanlig snö, som i sina många olika skepnader
yrande svängde sig omkring och betäckte släden och
marken med ett hvitt lakan. Den småningom tillfry-
sande jorden var ej nog hård att motstå slädens medar,
som ännu skuro derigenom och ökade lassets tyngd, i
detsamma den sårade hästarnes fötter och ännu mer
minskade deras förut tömda krafter.
»Om min frände följt mitt råd och vi begagnat våra
egna hästar, så hade vi nu varit vida längre komna och
kanske framme i Skenninge’!» sade den yngre af de re-
sande.
»Det är väl möjligt, men då hade jag också förlorat.
hvad den der mannen i vadmalsjackan upplyst mig
om.»
»Det skulle min frände icke behöft, om han velat lyss-
na till mina ord.»
»Jag vet;» inföll den andre något snäft, »att min
unge frände ibland är en mäkta vis man och en stor
vän af bönder och trälar, långt mer än af riddare
och ädlingar, och framför allt en vän af klerkerne,
men» . . .. .
: Här stannade höstarne pustande och skälfvande, ur
stånd att längre fortskaffa släden. Bonden gick fram
till de älskade dragarne, klappade dem, gaf dem de
ömmaste smeknamn — förgäfves! de hängde sina trötta
hufvuden, de toma sidorna flämtade, och snön smälte på
deras ryggar, från hvilka svetten rykte.
aJa, det är inte underligt, de stackars öken ha inte
haft någon ro hvarken dag eller natt; de ha ständigt
varit på skjuts med bisper och klerker och kaniker,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
