Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. De Vägfarande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15
en fremling tillbaka till hemmet och till min kära mo-
der. Det var nu längesedan jag såg henne.»
En suck trängde sig fram ur hans bröst; men lik-
som han blygts för denna vekliga känsla, tillade han:
»Tag ut steget, frände — frukta icke att jag ej kan
följa dig; jag längtar verkligeh till herberget.... Eller
skola vi äfven här skicka Esbjörn förut, för att kun-
skapa ?» |
»Det skall icke behöfvas, frände; om mäster Ears
och hustru Elin lefva — och det hoppas jag — skola
vi vara välkomna och ett rum och en säng alltid fin-
nas för OSS.»
»Nå, godt, jag tror på dina ord!»
Innan kort voro de framme vid prestgården, dock
ieke utan möda, ty den ständigt fallande snön, som
hvirflade omkring dem, gjorde vandringen besvärligare
för hvarje steg, och utanför husets knut hade redan
hopat sig en drifva, som nådde nästan upp till tak-
foten. En hund for emot dem med ett högt skall,
men på den yngre resandes anrop: »Gaute, min snälle
Gaute!». kom han viftande med svansen, hoppade upp
på den talande och gaf med alla tecken sin fägnad till-
känna. Man bultade på, flera gånger förgäfves; ändt-
ligen ropade en qvinlig röst innanföre:
»Hvem bultar så sent? Det har redan ringt till
nattvard, och vi öppna icke mera.»
»Två trötte vandringsmän bedja om herbergel» sade
den äldre af de resande.
Kära far håller nu sin aftonandakt och bar för-
bjudit oss, att öppna dörren sedan det mörknat. Så
många stigmän och annat löst folk ströfva omkring;
natten stundar — drag derföre hädan och lemna oss
i rola
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
