Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. De Vägfarande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
23
Junkern, som verkligen ofta sett sig om åt dörren,
såg nu förlägen framför sig i spiseln och vågade icke
ens vända sig om, när dörren ändtligen knarrade på
sina gångjern, och en förut icke skådad invånarinna i
huset trädde in, åtföljd af den gamla tjenstepigan. Det
var prestfolkets dotter, en flicka i ungdomens första
blomma, och hvars anblick genast gaf tillkänna huru
modern sett ut vid hennes år, men tillika röjde hennes
härkomst från den allvarlige fadern. Med den barns-
liga oskulden på kinderna förenade sig en viss värdig-
het i hållningen, som skulle anstått en jungfru af kung-
ligt blod, och ehuru hon sjelf visade sig i en tjena-
rinnas skepnad, bärande något af hvad som erfordrades
till bordets dukning, hade bennes företeelse likväl nå-
gonting så på en gång intagande och vördnadsbjudande,
att den äldre af gästerna liksom omedvetet steg upp
från bänken, betraktade henne öfverraskad och derefter
med denna höfviskhet i skicket, som röjde den bildade
mannen, gick henne ett par steg till mötes oeh helsade
henne med aktning.
»Är det er dotter, herr Laurentius, så lyckönskar
jag er . . . liksom jag lyckönskar dig, väna mö, till
en sådan fader, ty ni ären sannerligen båda värda hvar-
andra. Jag prisar — hvad jag eljest icke trodde mig
få skäl till — den högvördige legaten, som så uppta-
git alla rum hos fru Bengta, att jag måste falla er be-
svärlig med mitt besök, ty jag trodde ej att det här
torftaket gömde så mycken lärdom och så mycken skön-
het.»
»Ursäkta, stränge herre, men sådana ord passa icke
för den enfaldiga tärnan, som hvarken är van vid eller
förtjenar dem,» sade presten, under det man likväl tyd-
ligen kunde märka, att hans fadersstolthet fann sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
