- Project Runeberg -  Junker Carl. Historisk roman från Birger Jarls tidehvarf / Första delen /
22

(1847) Author: Anders Lindeberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. De Vägfarande

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

22

»Hur menar min frände?» frågade junkern med för-
våning. »Ges det då en skönare död, än på en gång
hjeltens och martyrens?»

»Ja, det gör det, den att dö i sitt kall, sedan man
troget arbetat deri. Det heter; den der hafver ett em-
bete, han akte deruppå — är det icke så, min vördige
mäster Lars? En biskop höfves det att sitta bemma
i sitt stift och sköta sin fårabjord och se till, att den
förkofras i kunskap och Herrans fruktan — och klippa
den måttligt och kristligt,» tillade han leende. . ..
»Men hur långt har väl då er lärjunge hunnit i den
ädla skrifkonsten och i de gamle Romares tungomål?
Ett herrligt språk! Man behböfver blott höra det för
att veta, att det talades af män.»

»Han textar på fri hand,» blef svaret, »så att jag i
thy fall har intet att lära honom; och hvad latinen
anbelangar, så tyder han ledigt breviarium och har re-
dan börjat läsa sin Senecam.»

»Då kan han sannerligen mer än jag och nästan mer
än en lekman behöfver kunna. . .. Men,» fortfor han
efter ett ögonblicks besinning, »då har hans nåd i Up-
sala icke mer af nöden att söka sig en kansler bland
klerkerna, utan kan förtro detta vigtiga kall åt en man
af vapen, ty här kan samma kalfskinn, som svårdsbal-
jan göres af, äfven binda boken. Jag skulle önska, att
detsamma kunde sägas om alla våra ädlingar — eller
att det icke kunde sägas om dig!» mumlade han för
sig sjelf. . . . »Men du ser så ofta åt dörren, min kära
frände; det är således icke blott efter andelig spis
du hungrar här i huset, utan äfven efter den lekam-
liga? Jo, jo, resan och det unga blodet taga ut sin
rätt! Men vår goda värdinna tänker väl snart ” 088,
förmodar jag.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 14 22:37:14 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/junkercarl/1/0026.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free