- Project Runeberg -  Junker Carl. Historisk roman från Birger Jarls tidehvarf / Första delen /
26

(1847) Author: Anders Lindeberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. De Vägfarande

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

25

’och spisa den hungrige och läska den törstige. Kan
du likväl nu resa vidare i detta Herrans väder?»

»Ja, nu äro vägarna säkrast, ty ingen stigman ligger
ute i det här vargvädret — i den bär Guds väderleken
skulle jag såga — och riddarne och väpnarne sjelf-
va, som ofta icke äro bättre än stigmännen, bli nu
vackert qvar’ inom knuten. Men de stränga herrarna
vill jag prisa» — härvid vände han sig till de begge
resande — »deras hederlige sven har gifvit mig på de-
ras vägnar tio ören! Må Sankt Pehr derföre ge dem
tiotusen välsignelser! Sådant har aldrig händt mig
förr, och det kan jag säga, att nu har jag skjutsat den
ypperste mannen i landet, eller till det minsta den, som
borde vara’t, ty den som gör bonden godt, honom glöm-
mer bonden icke, och Gud skall ej heller glömma ho-
nom i hans dödsstund.» |

Han tystnade, vred den ludna mössan mellan sina
fingrar och såg ömsom på golfvet, ömsom på de när-
varande, liksom han velat säga något mer, men ej vå-
gat fram dermed.

»Har du något mer som ligger dig på hjertat, kära
gubbe, så tala ut!» sade den äldre med en vekhet i
rösten, hvilken lät sluta, att bondens ord rört hans
sinne, och att isynnerhbet den sista meningen deri ut-
talade de tänkesätt, han önskade finna hos menigheten.

»Jo,» stammade bonden, »det var väl något, men jag
vet inte om jag törs. . . . Fast, efter som de goda her-
rarna äro så gemena och kära far är så from, så ville
jag bedja — men tag inte illa opp — jag ville bedja
alt få trycka deras händer.»

»Gerna, du ärlige daneman,» sade den åldre af gä-
sterna, och bonden strök handen mot rocken, liksom
för att aftorka det stoft, som kunde vidlåda henne, gick

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 14 22:37:14 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/junkercarl/1/0030.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free