- Project Runeberg -  Junker Carl. Historisk roman från Birger Jarls tidehvarf / Första delen /
36

(1847) Author: Anders Lindeberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. De Vägfarande

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

36

händer behöfdes. Men skälet, hvarför hon vill dölja san-
ningen för sin tillkommande herre, är det, att hon»...

»Men, moder» . . . . sade Ragnild bedjande.

»Tyst "du, goda barn; vore det någonting otill-
börligt, så skulle jag icke säga det, och jag har väl så
längesedan trampat ut barnskorna, att jag må veta
hvad som anstår en ärbar mö och-en ärlig hustru.
Saken är, att bon ville bedja den ädle junkern emot-
taga denna väfnad, som är alltför brokig för prestdot-
tern, och låta deraf göra sig en drägt, som kan passa
för hans stånd. Men hon trodde icke, att det gick an
att framkomma med en sådan bön, när tyget var ett
verk af hennes händer.» d

»Nu skulle jag göra Ragnild den förebråelsen, att
hon icke förstått mig, om ej hennes tvekan vore ett
verk af hennes jungfruliga blygsamhet. Skulle då ej
denna sköna väfnad, just igenom väfverskan, för mig
få ett oskattbart värde? Jag skall deraf göra mig en
klädnad, hvilken. jag vill bevara, som om det vore
den heliga kjorteln i Trier, och som jag ej skall bära
förrän på vår hedersdag.»

»Tala icke derom junker, jag ber er! Hvarje gång,
jag bör den dagen nämnas, eller en tanke derpå upp-
stiger i mitt sinne, blir mitt bröst så beklämdt, som
tänkte jag något ondt, och det tycks mig som en stäm-
ma hviskade i mitt öra: den dagens morgonsol skall |
aldrig lysa för dig, du stolta och inbilska!»

»Tala ej så, min hulda mö; plåga dig icke med
onyttiga sorger, utan låt oss lemna åt Herran att sörja
för vår framtid och lugnt förbida, hvad han öfver oss
:beslutit!»

»Ja, ske alltså!» tillade modern med en andäktig
suck. »Den gode herr Carl har ett förstånd, som är

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 14 22:37:14 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/junkercarl/1/0040.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free