Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. De Vägfarande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
37
öfver hans år, liksom han i ädla later är öfver alla
unga män och öfver många gamla äfven. . . . Men hör,
det klämtar . . .. Gud vare oss arma syndare nå-
dig!» Hon knäppte härvid ihop händerna och läste
en tyst bön, hvilket de båda andra äfven gjorde. »Vi
ha redan tionde timman, och här står jag och glömmer
bort, att köksspiseln väntar mig, och Åsa redan en lång
stund slamrat i mortlar och grytor, för att påminna
mig om middagens sysslor.»
Detta var en uppmaning åt junkern att lemna qvin-
norna, dels emedan Ragnild kanske skulle följa sin mor
ut i hushållet, dels emedan det icke anstod honom att
stanna ensam qvar hos dottern.
Vid solens nedgång kom en gammal bonde till prest-
gården, för att underrätta om den verkställda snöplöj-
ningen och att vägarna således följande dagen kunde
anses farbara.
»Då skall jag låta sadla mitt sto och begifva mig
åstad till mötet,» sade presten. . .. »Men hur står det
till, Eskil Trudsson? Hur må ni dernere i byn? Du
synes mig så mörk i hågen; det måtte icke allt vara
som det borde?» |
»Nej,» svarade bonden, en reslig gestalt, men hvars
skuldra bekymmer och år något krökt, »inte sådant
det borde, men väl sådant det nu för tiden kan vara.»
»Och burudant kan det då vara nu för tiden?» frå-
gade den äldre af gästerna, som hört bondens ord.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
