- Project Runeberg -  Junker Carl. Historisk roman från Birger Jarls tidehvarf / Första delen /
38

(1847) Author: Anders Lindeberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. De Vägfarande

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

38

»Slemt nog, kära herre!» blef svaret. »Ingen konung.

tillträder Upsala Öde, förrän han bestått mången het

kamp med företrädarens söner eller sjelf låtit gjuta,

deras blod.»

»Det kan ej sägas om vår nådige berr Erik,» an-
märkte presten.

»Nej, det påstår jag icke heller; den stackars lä-
spande och haltande herren har inte befläckat sig med
någon blodskuld, och kom inte heller i frestelse der-
till, eftersom herr Jan inte hade någon drottning och

några barn. Men så har ban inte heller varit utan

sina bittra stunder, när den långe Knut började slitas
med honom om kronan, och innan ban åter fick rycka
henne från hans hufvud, hade han redan varit i fyra
år flykting hos Dansken och var ändå sjelf intet an-
nat, än en skägglös sven. När nu kungarne ha sådana
dagar, hur skall väl bonden då ha dem, och när her-
rarne inte akta kungen, hur ska de akta bonden?»
»Men hvarför,» frågade den resande, vklagar ni icke
öfver det förtryck, som tillfogas er af herrarne?»

»Jo,» svarade bonden, »nog klaga vi inför Gud, och

han låter säkert Sankt Erik uppteckna vår klagan i
den stora lifsens bok, och håller oss på domedagen
räkning för hvad vi här lida, ty så säger kära far; men
klaga för menniskor, det vore förspilld möda, ty den
ena korpen hackar inte ut ögat på den andra, och kor-
par äro de ändå lite hvar, fastän den ena kan vara
lite mindre svart, än den andra. Nej, när herrarne
allena samlas och rådslå med hans nåd kungen, eller
han till och med får lof att dansa efter deras pipa,
”och allmogen inte en gång får bära sitt svärd, som
den sjelf har smidt, så är det inte värdt att tänka på
någon rättvisa. Annorlunda var det, när bonden sjelf

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 14 22:37:14 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/junkercarl/1/0042.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free