- Project Runeberg -  Junker Carl. Historisk roman från Birger Jarls tidehvarf / Första delen /
42

(1847) Author: Anders Lindeberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. De Vägfarande

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

42

högtidsdag. Blott en sak har jag att förebrå dig vid.
allt detta.» |

»Och hvari kan jag ha felat mot min frände?»:

»Jo, illa har du gjort, frände Carl, att du icke sade
mig alltsammans förut; det var, vid mitt svärd, ingen-
ting alt blygas för — och tro mig: du har, efter den
salige herr Ulfs död, ingen bättre vän, ingen som ta-
ger en närmare del i din lycka.»

»Jag vet och trör det, herr frände, men jag ville ej
upptlaga eder tid med ett så ringa ämne, som hvad mig
allena rörer. Ingalunda var det dock min afsigt, att
göra någon hemlighet deraf eller undanstjäla er, som
nu är mig i faders ställe, mitt förtroende, när er täck-
tes alt påkalla det.»

Den äldre mannen gick till sängs gladare, än han
gjort på många qvällar. Det var icke blott deltagan-
det i den unge frändens sällhet, som väckte hans glädje,
det var äfven vissheten, att han ej hyste några äre-
lystna förslager; ty väl förstod han, alt sådana ej bo.
tillsammans med den rena kärleken, och blott en dy-
lik kunde finnas i ett sådant hjerta, som Carls, och till
en sådan qvinna, som Ragnild. Studierna hos presten
bade således en lätt förklarlig anledning, och om de
än börjats i afsigt att begagnas en gång vid rådsbordet
och att kunna både tyda och sjelf uppsätta permebref,
så forlsatles de visserligen icke nu blott i enahanda
syftning.

Följande morgon skildes de resande icke utan rö-
relse från sitl gästfria värdfolk. Denna var isynner-
het märkbar hos de unga, hvilka nu icke mera på-
lade sig samma tvång, som den föregående dagen,
utan vid afskedet trohjertigt och öppet tryckte hvaran-
dras händer. Presten hade erbjudit sina gäster goda

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 14 22:37:14 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/junkercarl/1/0046.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free