- Project Runeberg -  Junker Carl. Historisk roman från Birger Jarls tidehvarf / Första delen /
41

(1847) Author: Anders Lindeberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. De Vägfarande

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

41

att nappas med, när det fick ha sin röst med i rådsla-
gen. »Väl, att de tiderna äro förbi, och att man nu
icke håller allshärjarting, utan herredagar, ehuru det
äfven der kan vara kinkigt nog att komma tillrätta
med ärenderna, emedan ”så många hufvuden, så många
sinnen” ofta der besannas.»

När de båda resande om aftonen gingo till sängs,
och tjenaren lemnat dem, sade den äldre: »Jag tror
att min unge frände skådat djupt in i den fagra Rag-
nilds ögon, och att, under det hennes fader lärt dig
konsten att pränta och tyda Seneca, har du lärt dot-
tern kärlekens konst. Hvarthän tänker du väl, att det
skall leda?»

»Dit, der en ärlig man leder den mö, som skänkt
honom sin tro,» svarade junkern med bestämdhet.

Såå! Det hade jag väntat af min slägting, men jag
bade knappt trott, att du ännu vändt dina tankar åt
det hållet, utan att de vexlade ögonkasten och kärliga
orden mellan dig och flickan endast vore ett vanligt
älskogsjoller mellan tvenne unga, utan att de något
mena dermed, tilldess ynglingen kommer ut i verlden
och förgäter jungfrun, som får sitta ensam i den trånga
kammaren med sin hjertesorg. Det skulle jag sanner-
-ligen icke ha velat.»

»Och jag,» sade Carl med värma, »jag vet ej hur det
är möjligt att med någon jollra, hvad man icke i sin
hug menar, och allra minst med en ärlig ungmö.»

»Ja, du är en sann riddare både i svärdets kamp
och kärlekens, och det fägnar mig af hjertat, både att
du gjort ditt val och att du gjort det sådant. Flickan
är sannerligen både genom sig sjelf och sin fader värd
en adelig brudgum, och den dag, då jag för dig till
hennes möte vid altaret, skall bli för mig en verklig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 14 22:37:14 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/junkercarl/1/0045.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free