- Project Runeberg -  Junker Carl. Historisk roman från Birger Jarls tidehvarf / Första delen /
51

(1847) Author: Anders Lindeberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Modern

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

51

jag födt till verlden. Eskil är en vis och välsinnad
man, som förstår lagen och skipar den med oväld och
kraft, och af Bengt är icke heller annat än godt att
boppas. Men endast du, min son Birger, har ärft
mitt sinne, endast du sträfvar åt höjden, som jag, och
högt har du hunnit och ännu högre skall du hinna.»

»Det begär jag ej, moder; jag är förnöjd med hvad
jag eger, och har ej rätt att fordra något mer.»

»Väl sagdt, min son, att du ej fordrar det, ty for-
drade du något mer, så beginge du en synd, och du
har sett huru Herrans vrede drabbat dem af vår egen
slägt , som förmätet utsträckt sin hand, att gripa hvad
dem icke tillhörde. Men tro mig, hvad som oss är
beskärdt, det kommer, såsom all god gåfva, när vi
minst det ana. Jag har lefvat länge, och mången gång
har jag tyckt: för länge. Men hvarje gång, en sådan
tanke påkommit mig, har rösten inom mig hviskat:
var tålig och knota ej; du har ännu icke lefvat nog,
att se den herrlighet, som är ditt hus ämnad. Och
dervid påminde jag mig min dröm . . . men derom
skall jag tala en annan gång. Jag glömmer ju all-
deles bort, att ännu en gäst finnes här, som kan tro,
att jag icke ens har blifvit honom varse. Men den
gode unge herrn skall säkert ursäkta gumman; han vet
att de gamla äro pratsamma, och att den, jag talat med
och talat om, är min son. Således tag ej illa upp,
herr Carl Ulfson, att jag så sent helsar er välkommen un-
der mitt tak. Tro mig, ni är det derföre icke mindre.»

»Min ädla fränka känner således mitt namn, ehuru
jag aldrig visat mig för hennes ögon!» sade den unge
mannen förvånad.

»Nej, med mina lekamliga ögon har jag aldrig sett
er, det är sant, sedan ni var ett barn, men med själens

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 14 22:37:14 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/junkercarl/1/0055.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free