Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Mötet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
73
»Hm, hm,» sade erkebiskopen eftertänkande, »det
vore väl möjligt, men deri gör han honom visserligen
orält, ty, efter allt bvad jag tror mig känna» . ...
»Jag tackar er, min vördige broder, för dessa upp-
lysningar, och skall veta att draga nytta deraf, för att
befordra Guds och hans helgons ära. Men solen lider
till sin nedgång, och ers vördighet behöfver komma till
ro, som jag alltför länge undanhållit er. Frid öfver
eder och öfver oss alla!»
Följande morgonen, innan kardinalen ännu lemnat
den mjuka sängen, framför hvilken dock ett väl försedt
frukostbord var uppdukadt, tillkännagaf bans kammar-
sven, att hans vördighet biskopen i Strengnäs”) be-
gärde företräde. »Släpp genast in honom!» ropade
kardinalen glad.
Nu inträdde en lång, mager man, hvars bleka by
antog nästan en likfärg mot det korpsvarta båret. Ett
skarpt spejande öga, försänkt i djupa gropar och be-
skuggadt af tjocka ögonbryn, syntes vilja genomborra
det föremål, hvarpå det fästades, och gaf åt de eljest
regelbundna och icke oangenäma anletsdragen någon-
ting förfärande, men tillika lockande, genom den glans,
+ Kol, eller Kolo, biskop i Streognäs från 1223 till 1268,
var rikets kansler och känd för sin delaktighet i Folkun-
garnas nederlag och afrättning vid Herrevadsbro. Af hvad
slägt han varit, är icke bekant, men att utlävningar i de
åldre tiderna befordrades till höga värdigheter inom svenska
kyrkan, var icke ovanligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
