- Project Runeberg -  Junker Carl. Historisk roman från Birger Jarls tidehvarf / Första delen /
74

(1847) Author: Anders Lindeberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Mötet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

74

som spriddes derifrån, då den ande, som beherrskade

det hela, ville gifva dem ett mildare uttryck. När

man jemförde detta ansigte med kardinalens runda,
fylliga, blomstrande, som likväl, genom de fina for-
merna i munnens och hakans bildning, röjde ett annat
’skaplynne, än nordens, skulle man knappt kunnat tro,
att de båda, hvarandra så olika, gestalterna voro barn
af samma land, till lynne och lefnadsmål nära befryn-
dade och vandrande samma bana, fastän, som det tyck-
tes, på alldeles skiljaktiga stigar.

»Eders eminens har låtit kalla mig.»

»Jag har anmodat min värdige broder att hugna mig
med sin närvaro,» sade legaten rättande. »Giacomo,
en stol åt hans vördighet, knif, gaffel och sked, att
han med mig måtte kunna vederqvicka sig af de gåf-
vor, min gode värd låtit framduka åt oss! . . . Se så, nu

kan du lemna oss, Giacomo; vi skola betjena oss sjelfva.»

Sedan svennen gått, räckte legaten vänligt handen
åt den andre. »Nå, välkommen, fratello mio! Kom
och sitt och låt oss äta och dricka och göra oss glada
tillsammans.»

»Ers eminens tillåter då» . . .

»Se så, lägg bort det barnsliga jollret, Giuseppe, om
emenentia och reverentia och hvad det allt heter; låt
oss glömma våra höga värdighetler och endast komma
ihåg vårt landsmanskap och vår fordna vänskap, eller
får jag icke säga: vår närvarande vänskap?»

»Jag svarar för mig, Guglielmo; jag har ej stigit
så högt, att jag behöft förgäla fordna förhållanden och
förändra tänkesätt.»

Icke detta språk af förebråelse, mio caro, eller detta
förbehållsamma väsen. Jag tycker, att vi ha hvar och
en i sin mån kommit ungefär så högt vi möjligtvis

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 14 22:37:14 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/junkercarl/1/0078.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free