- Project Runeberg -  Junker Carl. Historisk roman från Birger Jarls tidehvarf / Första delen /
106

(1847) Author: Anders Lindeberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Mötet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

106

dock icke vill och icke får uppoffra, det är eder ära,
och hon skulle lida i de fåvitska menniskornas ögon,
om ni lemnade dem en förevändning till tadel, när de
kunde säga, att ni handlade så, emedan det gällde eder
egen sak.»

»Jag tror att ers eminens har rätt,» sade Carl, ef-
ter en stunds besinning, men icke utan något våld på
sig sjelf. »Men tillåt mig, innan jag vidare något be-
sluter i ämnet, alt jag rådfrågar mig med de herrar
af rådet, som finnas här på orten, och hvilkas tankar
jag är skyldig alt höra. Här är herr Ambjörn Nils-
son, konungens och jarlens husfrus köttslige systerson,
åt hvilken det hade varit långt bättre, att milt upp-
drag hade blifvit anförtrodt, Philip Katharineson, Matts
Thyrneson och flera andra berömliga män, med större
insigter och erfarenhet än jag. Efter deras bepröfvande,
icke efter mina egna vacklande och föränderliga hug-
skott, vill jag handla.»

Delta sistnämnda förbehåll var visserligen för legalen
mindre välkommet: men den unge mannen var så fast i
sin förklaring, att kyrkofursten fann rådligast icke yrka
på någon ändring af hans beslut.

" Sedan kardinalen rest, satt Carl länge tyst och ef-
terlänksam. på sin kammare, tilldess fru Ingrid lät kalla
honom ned i salen. ,

»Du är bekymrad, frände,» sade hon. »Vill du icke
låta din moderliga vän dela ditt hjerteqval?»

Jag tackar er, min vördade fränka, men som blott
min egen svaghet födt mitt bekymmer, är det billigt,
alt jag äfven bär det ensam. Jag fruktar, att, om jag
än ville belasta ert ädla hufvud med de sorger, som
trycka mig, skulle sjelfva er visbet icke hafva någon
.bot derföre.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 14 22:37:14 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/junkercarl/1/0110.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free