- Project Runeberg -  Junker Carl. Historisk roman från Birger Jarls tidehvarf / Första delen /
109

(1847) Author: Anders Lindeberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Mötet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

109

lydnad. Frågan var likväl alltför ömtålig och rörde
för nära både hjertats känslor och jordiska fördelar,
att icke här svårigheter skulle uppkomma, kinkigare att
undanrödja eller besegra, än vid någon annan. Många,
som förgåäfves stridde mot de skäl och bevis, hvilka an-
fördes till stöd för förslagets nytta, och som bäfvade
vid föreställningen om den andliga bannstrålen, hop-
pades på det uppskof, junker Carl ansett nödvändigt,
såsom det enda räddningsmedlet åtminstone undan
ögonblickets våda. Men då han, efter öfverläggning
med de andra rådsherrarne, tillkännagaf, att han ej
längre ansåg nödigt yrka derpå, utan att kyrkans fä-
der och medbröder kunde obehindrade afgöra ärendet
efter hvad de funno församlingens gagn kräfva, för-
svann äfven denna sista tillflykt.

Utom dessa klenmodiga funnos likväl andra, som
hvarken läto förleda eller förskräcka sig, och för att
öfvervinna deras motstånd, voro åtskilliga eftergifter
nödvändiga, och en och annan ersättning för den for-
drade försakelsen måste erbjudas. Fortiter inr re,
leniter in modo, var den försigtige kardinalens val-
språk, och han pröfvade äfven nu dess gagnelighelt.
Han förklarade således, att den moderliga kyrkan, som
hade miskund med sina barns svaghet och icke ville
någon syndares förderf, utan att han skulle omvända
sig och varda salig, icke fordrade, att presterna skulle
nu genast skilja sig vid sina hustrur, utan att de måtte
behålla dem ännu ett år och använda denna tid att
kristligen bereda sig sjelfva och dem på den förestå-
ende skilsmessan; att de, som voro femtio år gamla,
kunde, under deras öfriga lifstid, sammanbo med de
qvinnor, de kallade hustrur, men att hädanefter inga
äktenskap inom det andliga ståndet vore tillåtna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 14 22:37:14 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/junkercarl/1/0113.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free