Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Mötet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110
Förbudet träffade således egentligen icke de äldre,
och åtskilliga af de yngre räknade på det utlofvade in-
dulgentie-året, efter hvars förlopp de hoppades, att
råd väl skulle komma med tiden. En och annan, som
icke lefde i det bästa förstånd med sin äkta hälft, fann
tillfället gynnande, att sålunda blifva qvilt det malum
domesticum, som han ej på annat sätt kunde slippa;
och sålunda försvagades motståndet. Det bröts helt och
hållet, när kardinalen lofvade curati all möjlig lindring
i visitationens lunga, förordnade, att ingen biskop skulle
af presten fordra mer, än bvad som nödvändigt behöf-
des till en tarflig förplägning, att han ej fick vid visi-
tationen infinna sig med mer än högst tjugu personer
och gångare, alt visitationen skulle hållas en dag min-
dre, än som hittills varit vanligt, jemte åtskilliga an-
dra eftergifter af enahanda slag.
Aftonen före den dag, då dessa beslut fattades och
freden inom kyrkan sålunda återställdes, satt mäster
Lars hos kardinalen, som låtit kalla honom till sig.
»Det är mig en serdeles fägnad,» sade legaten, »att
hafva lärt känna en så mångkunnig man och en så väldig
ordets kämpe, som ni, höglärde magister Laurentius.
Så utmärkta gåfvor och så mycket bokvett böra icke
förtvina, onytliga för församlingen, på den ringa po-
sten af en curatus å landsbygden. Ett dylikt ljus är
värdigt att skina från en högre punkt, och jag vill hop-
pas, att man till en början icke förgäter er, då nya
kanonikater nu komma att stiftas, äfvensom att ni icke
blifver förbigången, när Gud en gång, efter sitt out-
ransakliga råd, finner godt att ur denna jemmerdal
hädankalla någon af den svenska hjordens öfverherdar.»
»En alltför stor ära för mig, högvördigste fader
och herre!» svarade presten, på hvilken den sålunda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
