- Project Runeberg -  Junker Carl. Historisk roman från Birger Jarls tidehvarf / Första delen /
141

(1847) Author: Anders Lindeberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Helgonet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

121

den förgängliga kronan, eller för att hålla benne fast
på mitt svåga bufvud, som de begås? Och hvilka äro
de, som sträfva att störta mig från Sankt Eriks stol?
Är det fremmande fiender, hedniska Ester eller Wen-
der? Nej, det är kristne, som vi sjelfva, Svenskar,
som vi sjelfva, våra närmaste anförvandter, de, som
skulle vara våra bröder inför både Gud och menniskor.
Ack, hade jag då vetat hvad jag nu vet, aldrig skulle
jag lyftat min hand, att återtaga den tunga bördan,
när bon vid Oluström lyftes från min hjessa! Jag hade
kunnat sitta stilla och nöjd hos min höge morbroder,
den ädle konung Waldemar i Danmark. Hade jag ej
bordt spegla mig i hans öde, den segersälle hjeltens,
den store konungens? När han icke erfor annat än för-
räderi, otack, trolöshet och uppror, hvad skulle väl jag
kunna vänta mig? Men det blänkande guldet och de
lysande stenarne glimmade i gossens ögon, och jag lät
förleda mig att än en gång eflersträfva den granna lek-
saken. Jag fick den också — men nöjet deraf? Ack,
det skulle jag unna min värste fiende» En tår stal
sig härvid i hans öga.

»Hvarifrån dessa sorgliga tankar, min dyre gemål?
Bär du då icke din spira med rena’ händer, och aldrig
har en ond tanke bott under din krona, som icke är
Blotsvens, utan den helige martyrkonungens?»

»Martyrens, ja,» sade konungen suckande, »och det
sannskyldiga arf, han lemnat sin ätt, var också hans
martyrdom. Men,» fortfor han, i det ett gladare minne
syntes lifva bonom, Ȋr jag icke otacksam mot den he-
liga jungfrun! Hade jag icke kunnat återkomma till
mina fäders land, så bade den yppersta af dess skatter
icke kunnat beskäras mig, och (RR. goda Karin, hade
då icke blifvit min.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 14 22:37:14 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/junkercarl/1/0145.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free