- Project Runeberg -  Junker Carl. Historisk roman från Birger Jarls tidehvarf / Första delen /
142

(1847) Author: Anders Lindeberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Helgonet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

142

Han fattade öfver schackbrädet begge hennes hän-
der, som han med ömhet tryckte i sina. I detsamma
öppnades dörren, och en småsven anmäkde jarlen. Både
konungen och hans gemål stego upp, för att gå bonom
till mötes; men Birger skyndade fram, helsade dem
med en djup och vördnadsfull bugning, och förde dem
tillbaka till sina stolar. »Deras nåder,» sade han, »må
icke omaka sig för sin tjenare,» och dervid gaf han en
vink åt småsvennen, som åt honom framsatte en stol
bredvid deras.

»Vi hade,» sade konungen, »icke väntat att så snart
få se vår frände här tillbaka. Efter det bud, tjena-
ren medförde, syntes FHolmgeirarne ännu vara i full
resning, oeh förrän allt var lugnt, visste jag väl, att
min gode jarl icke skulle gifva sig tid alt fägnra oss
med silt kära besök.»

»Deri har ers nåd dömt om mig ganska riktigt; men
lyckligtvis är faran för närvarande öfverstånden!» Och
nu berättade han förloppet med Knut Erikssons förrä-
deri, Hollingers flykt och tillfångatagande, samt Her-
bert Larssons redlighet och goda tjenster, hvarvid han
icke glömde att beskrifva hans förfarande mot de upp-
roriska, samt alt anbefalla honom i konungens ynnest.

»För honom,» sade Erik, »kunna vi väl upptänka nå-
gon passande lön; men hvad hafva vi att gifva vår
vän, herr Birger, som ständigt vakar för vårt och ri-
kets bästa, och som nu åter gifvil oss ett så lysande
prof af sitt nit och sina dråpliga furstedygder ?»

»Eftersom,» tog Birger till orda, »deras nåder anse
mina ringa tjenster förtjena någon belöning, så erkän-
ner jag, atl jag verkligen räknat på en sådan, och det
skulle vara mig serdeles kärt, om derås nåder icke afe
sloge den första bön, jag derom vågar göra; dock bör

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 14 22:37:14 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/junkercarl/1/0146.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free