Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Prestdottern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162
»Men,» invände Nils Sixtensson, »icke är det allom
gifvet att, såsom vår ädle frände, herr Birger, se så
långt in i kommande dagar, och upptäcka hvad de
varda förande med sig. I denna stunden synes det för
mig och för mina medbröder, såsom måste det tillkom-
ma klerkerna sjelfva, att någorlunda sins emellan be-
stämma, huru de vilja hafva sitt regemente skött och
vårdadt, likasom de verldsliga, huru de vilja göra med
sitl, och om dem behagar, att icke taga sig hustrur,
måste det stå dem fritt, likasom det är oss tillåtet att
gifta oss, når vi, efter köttets ingifvelse, dragas dertill.
Dessutom,» fortfor han, med en sidoblick på de öfriga
tillstädesvarande, hvilken möttes af deras gillande;
»lärer herr Birger icke heller af oss hafva väntat någon
sådan högre vishet, när han anförtrodde, icke någon af
oss, som en längre tid setat der i rådet, att företräda
sitt ställe, då den salige Hollingers nya upptåg for-
drade, att herr jarlen måste lemna oss, utan i sådant fall
förtrodde sig åt den unge Carl Folkunge.»
»Jag förstår,» sade Birger; »min gode frände och de
andra ärliga männen af rådet vilja härigenom låta mig
känna sitt missnöje öfver mill val, och på sitt sätt haf-
va de ej så alldeles orätt; men ingalunda trodde jag, att
en så bekymmersam fråga skulle väckas under min
- frånvaro, ty då hade jag hellre upplöst hela mötet till
en lägligare tid, och eburu vår frände Carl lät bedra-
ga sig af svartrockarne, gjorde han dock ingenting på
eget bevåg. utan frågade först herrar riksens råd om
deras mening, efter hvad han skrifver mig till nerifrån
Bjelbo, och hade de goda herrarne då gifvit honom ett
bättre rådslag, så hade han visserligen följt det. Li-
tet enfaldig kan han väl vara, men menar väl gör han;
och hyser ingen afund till hvarken den ene eller den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
