Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Prestdottern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
166
som nu sysselsatte allas tankar, isynnerhet hvarje in-
vånares i ett presthus, då herr Carl Ulfsson syntes
komma ridande på vägen, åtföljd af en tjenare. Elin
steg upp, att gå honom till mötes, men Ragnild vände
om och gick in i huset. Carl, som sett det, frågade,
sedan den första helsningen var gjord:
»Hvarför flyr mig Ragnild, moder? Hvarmed kan
jag hafva förtörnat henne?»
»Förtörnat,» upprepade Elin — »ack, den goda, kära
’berrn gör ju icke någon mask emot, än mindre min
stackars flicka, som ni vill så väl! Men det arma barnet
blyges öfver sitt elände, och anser sig icke värdig att
synas inför en ädel riddare, som hon tänkte en gång
. ... Ack, du heliga jungfru! Men det var henne
"icke ämnadt.»
»Jag förstår dig ej, fromma moder! Hvad har
då Ragnild gjort, hvaröfver hon skulle behöfva blygas?
Och hvad har händt, sedan jag var här sist?»
Samtalet afbröts genom mäster Lars, hvilken försport
nyheten om junkerns ankomst och nu trädde ut, att
välkomna honom. De båda männerna hade mycket
att språka om tilldragelserna på mötet och om andra
tidens händelser, serdeles om den slutade uppresnin-
gen, om hvilken man fått veta åtskilligt genom flyk-
tingar, som återvändt efter härens upplösning, eller
som af jarlen blifvit frigifna.
»En sådan,» sade mäster Lars, »förtäljde mig en ny-
het, som jag icke vågar sätta tro till, ehuru gerna jag
önskade det. Han berättade nemligen, att det varit
min son Herbert, som förkumnat dem budskapet om
hans nåds herr Birgers mildhet emot de vilseförda fåren,
och på hans vägnar släppt dem ur klämman. Han skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
