Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Prestdottern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174
jag valt mig, och som jag önskade alltid få skåda med
mitt lekamliga öga, liksom hon alltid står närvarande
för min själs blickar. Då hon likväl så bjuder, måste
jag väl försaka den fröjden.» Han såg nedåt, men
hvar och en kunde finna, att om än hans och Ragnilds
ögon icke möttes, sökte de likväl samma mål: det
var en späd blomma, som nu först slog fram ur sin
knopp i trädgården, der de sutto. Raguild fortfor:
»Då kände jag visserligen, att jag med glädje skulle
lydt, om äfven herr Carl varit af samma ringa stånd
som jag, ja, om han varit son af en dagakarl i byn.
Men dock kunde jag icke i mitt verldsliga sinne qväfva
en och annan fåfänglig tanka. Jag visste, att han var
en Folkunge, att hans herr fader stod nära intill hans
nåds, konungens, thron, och att hans hustru skulle
komma i skyldskap med drottningar och furstar och
alla landets mäktiga herrar. Jag tänkte, att jag då
skulle komma att klädas i baldakin och gyllenduk och
andra kostbara tyger, att jag skulle bära guldkedjor och
armspännen, och smyckas grannare än brudarna på sin
hedersdag, och jag gladde mig deråt. Jag visste, att
det var en synd att så tänka, och likväl kunde jag ej
förjaga de öfverdådiga tankarna. Jag bad till Guds
moder, att hon antingen målte drifva dem ur mitt
sinne, eller göra min trolofvade så ringa och fattig, som
jag sjelf, på det jag måtte kunna tillhöra honom utan
fåviskt högmod. Jag är icke nog enfaldig, alt ej känna
hvilken stor synd låg i denna bön, och ändå kunde jag
ej låta bli att fälla henne, ty så var mitt hjerta betaget
af den mannen, jag trodde få kalla min herre, att jag
mera tänkte på min egen lycka, än på hans, att jag
skulle velat se honom eländig, för att ostörd få tillhöra
honom.» :
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
