- Project Runeberg -  Junker Carl. Historisk roman från Birger Jarls tidehvarf / Första delen /
175

(1847) Author: Anders Lindeberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Prestdottern

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

175

Nu sprang Carl upp och slöt Ragnild i sina armar
med en våldsamhet, som ingen förr sett hos honom.
»Och det,» ropade han, »det kallar du för synd, Rag:
nild! Så skulle säkert de heliga Guds enoglar synda;
om de kunde det; men jag säger dig, att du hade gjort
orätt, om du icke bedit så, och att du illa förstått
mig, om du trott att jag skulle velat byta bort dig,
kärestan min, mot allt det vanskliga glitter, som till:
hör mitt stånd. Hade det än något värde för ynglin-
gen, som ej visste af annat, så har det likväl intet så-
dant för mannen, sedan han lärt känna dig. Blott en
sak är det, som jag älskar af min rikedom och min
adliga börd, den, att jag en dag skulle få dela der
med dig. Den stund, jag förlorade det hoppet, skulle
. .«« » Men det är ju sant, den stunden skall icke
komma ?» :

Elin såg med förundran, blandad med både glädje och
förskräckelse, på detta utbrott af den unge mannens
känslor, och Ragnild drog sig sakta ifrån honom, satte
sig åter och sade efter ett kort uppehåll:

»Så stridde verlden och anden i min själ, och jag
fruktade att se både den ena och den andra segra, jag
fruktade att se mig bönhörd, lika mycket som att icke
blifva det. Denna strid var svår; men hur gerna skulle
jag icke tillbyta mig den emot den kamp, jag nu måste
uthärda, alltsedan min faders hemkomst från Skenninge?
Han hade varit hemma i flera dagar, och min moder
tyckte, att han icke mer var sig lik, att hans sinne
var ojemnare än förut.»

»Ja, det är sant,» inföll Elin; »han har alltid haft
ett högt mod och manliga later, men dock alltid va-
rit sig lik. Nu, deremot, är han stundom allvarligare
än förut och stundom frommare och saktmodigare, än

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 14 22:37:14 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/junkercarl/1/0179.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free