- Project Runeberg -  Junker Carl. Historisk roman från Birger Jarls tidehvarf / Första delen /
177

(1847) Author: Anders Lindeberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Prestdottern

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

177

icke på barnen, som Gud gifvit mig, och som ingen
synd hade, i fall jag af oförstånd begått någon sådan,
när jag lät mäster Lars föra mig till altaret. Då sade
jag till honom: ”Och mina fattiga barn, som också
äro dina, skola de förskjutas och med skam och hån
gå bort ur fadershuset, der de äro födda med ära?
Nej, det skall icke ske! Gör med mig hvad dig lyster,
men skona dem, och isynnerhet skona vår dotter! Och
härvid föllo både jag och Ragnild ned för hans fötter
och bådo, att han icke måtte handla så illa mot oss.
» . . . Men tala du, mitt barn; orden stocka sig i milt
bröst, och mitt hjerta vill brista, när jag tänker på
den bedröfliga stunden.» Ragnild fullföljde nu:

Min fader, som i tystnad och med saktmod hört
allt detta, sade ändtligen: ”De qvinnorna — alltid
äro de sig lika, häftiga och talträngda, vida mer än
som dem höfves, och mera benägna att orda sjelfva,
än att lyssna till ett förståndigt ord. Hade du gifvit
dig litet till tåls, och unnat mig tala till slut, så skulle
jag sagt dig, att faran icke hos oss står för dörren.
Den helige fadern, som varkunnat sig öfver den mensk-
liga svagheten, har tillåtit, att folk, hvilka kommit
till en så mogen ålder, som vi, icke mer behöfva åt-
skiljas, så länge de ännu vandra här i jemmerdalen,
och hvad barnen angår, så är ett år dem förunnadt,
-hvarunder allt förblifver som det varit, och under detta
år kan mycket ske, som Gud hafver i sina händer,
endast vi förlita oss på honom.”»

»Ett år, ja, det är sant!» ropade Herbert; »allt
’kommer då an på att klokt begagna denna korta tid.»
Han såg härvid på Carl, som tycktes fullkomligt för-

stå honom. |
Junker Carl. 12

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 14 22:37:14 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/junkercarl/1/0181.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free