Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Prestdottern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
176
jag någonsin under vårt äktenskap sett honom. Jag
kunde tydligen märka, att han bade något på hjertat,
som ban icke rätt var ense med sig sjelf, huru han
skulle yppa det. - Ändtligen . . . . Ack, den dagen,
den dagen!» .
»Ja,» sade Ragnild, »det var en pröfvodag och den
första, som mig blifvit förelagd till botöfning för hvad
mitt högmod brutit. Vår middagsmåltid var slut, men
bordsbönerna ännu icke lästa, då min fader, som hela
tiden suttit tyst och föga förtärt af anrättningen, tog
till orda, sägande: ”Kära hustru, och du, mitt barn,
det står ej längre i min makt, att för eder dölja de
vigtiga beslut, den helige faderns sändebud i Skenninge
yrkat, och det vördiga klerkeriet äfven funnit sig för-
pligtadt att antaga. Den syndiga seden, som den lede
frestaren oss påfört, och hvaråt jag i min verldsliga
svaghet äfven skattat, att prester taga sig hustrur och
blifva fäder åt söner och döttrar, såsom lekmän, måste
hädanefter upphöra. Hvarje ordets tjenare, som sålunda
försyndat sig, bör skilja dessa qvinnor från sitt hus och
sin umgängelse, och deras barn måste bära straffet för
sina föräldrars förseelse och blifva oäkta.” Vid dessa
ord kunde min goda moder icke längre råda öfver sin
förskräckelse. Hon sprang upp från bordet, slog hän-
derna tillsammans — aldrig har jag sett henne sådan
— och ropade: ”Hvad, skall jag lemna ditt hus, som
jag i trettio år skött och förestått, som en ärlig qvinna,
skall jag drifvas derutur som en” . ... Hon kunde
icke för gråt uttala det ord, hon hade på tungan, och
stödde sig mot stolen, nära att förlora sansningen.»
»Då kom min goda Ragnild att stödja mig,» fortfor
modern, »och dervid påminde jag mig med blygsel;
huru jag, i min sjelfviskhet, tänkt endast på mig och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
