Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Prestdottern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
179
bus, ty jag fruktar, att man skall peka fingret åt mig
och hviska: se, der går tjensteqvinnans dotter!»
»Nej, vid mitt svärd!» ropade Herbert, »det skall
ingen göra, och ve den, som vågar det! Han skall
aldrig mer smäda någon ärlig mans barn!»
»Jag tror, min käcke broder,» sade Ragnild, »att du
skulle hämnas din systers ära, men är det derföre min-
dre förskräckligt, att hon behöfver en hämnare? Det-
ta, just detta, är det, som dag och natt sysselsätter mi-
na tankar och utgör min plåga. Ser du, broder, och
ni, junker, se, visste jag med mig sjelf någon förse-
else, så skulle jag tänka: ja, du lider hvad dina ger-
ningar värda äro, eller hade mina föräldrar någonting
brutit, så bittert det än vore att veta det, så skulle
jag likväl tänka: dig träffar vedergällningen för hvad
de förskyllat, och jag skulle bära min börda med un-
dergifvenhet, ty jag förstode då, hvarför hon vore mig
pålagd. Men nu, då det efteråt blilfver en missgerning,
som förut var lofligt och kristligt, och Gud förtörnas
öfver hvad han hittills ansett med välbehag, då jag är
dömd till brottets vanära, utan att veta med mig nå-
got brott, då mitt hjerta uppreser sig emot den hand,
som tuktar mig, och sinnet knotar och ej vill under-
kasta sig den vilja, mot hvilken jag ingenting förmår,
då jag känner, att jag bör ödmjuka mig och lyda,
men icke kan det för min öfverklokhets inkast, då mitt
jordiska förnuft ingått förbund med mitt hjertas begär
emot den Allgodes bud, som jag på en gång klandrar
och måste hörsamma, då jag på samma gång slites
emellan lydnadens pligt och själens uppstudsiga läng-
tan . . . . ack, det är ett grymmare lidande, än nå-
gon, äfven den strängaste, biktfader ännu ålagt sitt
skriltebarn! Det är mer, än en fattig, svag qvinna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
