- Project Runeberg -  Junker Carl. Historisk roman från Birger Jarls tidehvarf / Första delen /
180

(1847) Author: Anders Lindeberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Prestdottern

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

180

kan bära. Och ingen, ingen bhjelper mig att draga
korset !»

Vid dessa ord syntes hennes krafter medtagna, min-
dre af talets ansträngning, än af själslidandets, och
hon lutade sig mot sin moders bröst. Men liksom ha-
de hon blygts öfver denna svaghet, uppreste hon sig
åter och sade; »Och nu, älskade vänner, nu bar jag
biktat mig inför eder, nu veten ni huru det står till
i mitt hjertas innersta, nu må ni döma öfver mig»
Alla tego, men Carl sade, efter några ögonblicks be-
grundande:

»Ett tungt kors är dig visserligen pålagdt, min from-
ma mö, men orätt har du, när du säger, att ingen
finnes, som vill hjelpa dig att draga det. Lägg det
helt och hållet på min skuldra. Jag är i dubbelt mått
skyldig att bära det, både för den trohet, jag svurit
dig, och för det att samma kors redan förut trycker
mig. När mitt hjertas utvalda beskref hvad hon tän-
ker och lider, då var det likasom ett ljus uppgått för
mig, och jag såg klart i mitt sinne, och upptäckte der
samma oro och samma tvifvelsmål. Ett svårt bekym-
mer har hemsökt mig, alltsedan den högvördigste först
på mötet föredrog ärendet. Jag kunde icke förneka
den lärde herrns skäl, men kunde icke heller bifalla
dem. Jag fruktade att sätta mig emot hvad han sade
var Guds vilja, och var i samma stund gensträfvig att
underkasta mig henne, Jag hade kunnat afklippa den
trassliga härfvan och hindra öfverläggningarna om sa-
ken, ty dertill var makten mig gifven, men då skulle
verlden sagt, att det skedde för att främja mina egna
önskningar, och den misstanken skulle hafva återfals
lit äfven på Ragnild, och det kunde jag ej tåla. Man
erbjöd mig hvad friheter och eftergifter jag kunde

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 14 22:37:14 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/junkercarl/1/0184.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free