- Project Runeberg -  Junker Carl. Historisk roman från Birger Jarls tidehvarf / Första delen /
211

(1847) Author: Anders Lindeberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Korståget

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

211

Under hemvägen från kyrkan gick Carl tyst och all-
varsam vid Ragnilds sida. Denna, som ej kunde undgå
alt märka bans sinnesstämning, frågade honom om or-
saken dertill.

»Jag hade,» svarade han, »fått min kärestas löfte,
att hon ville blifva min vid midsommaren. Men fjor-
ton dagar efter sommarsolståndet har herr Birger be-
stämt till samlingstiden för alla sina härskepp, och
manskapet måste rustas och mönstras och krigsredskap
och förnödenheter anskaffas, och jag bör vara närva-
rande och tillse, att allt detta sker. Och när det skett
och kämparne, som väpnat sig att vinna lifsens krona,
när de gå ombord och vinden blåser öfver stäfven och
de fara af till den hederliga striden, skall då jag stå
ensam qvar på stranden och säga: Jag kan ej följa
med eder, bröder, ty jag måste hem till min gård,
emedan jag hafver tagit mig hustru och skall fira
bröllop»

»Ack,» suckade Elin, »det är ett tungt vall»

»Nej,» inföll Ragnild med liflighet, »det är icke
tungt, ja, det är icke en gång något val, ty icke tän-
ker min vån om den qvinna, ban åt sig utkorat, att
hon skulle fordra, ja, att hon ens skulle emottaga, ett
sådant vilkor. Hon skulle då köpa sin lycka med den
utvaldes vanära och förtappelse. Hon skulle kunna sitta
lugn och glad vid hans sida, när han oberömligt un-
dandroge sig ärans och salighetens segerpalm, som bju-
des honom!»

»Du har då, dyraste Ragnild, ingenting att invända
mot, att jag hörsammar den heliga kallelsen, och äfven
tager till vapen och följer mina män?»

»Hade hon det,» sade Herbert, »så skulle jag säga,
alt hon icke vore min faders dotter och sin broders

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 14 22:37:14 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/junkercarl/1/0215.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free