Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Korståget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
212
syster. Den, som vill blifva en ädel riddares hustru,
kan icke gömma undan haas svärd, när hån uppmanas
att draga det. Tvärtom räcker hon honom det sjelf
och säger: bär det värdigt dig sjelf och mig!»
»Du har rätt, broder,» sede Ragnild. »Kunde jag
sjelf bära ett sådant, ack, huru gerna tågade jag icke
med eder! Huru skönt att få strida för himlens sak,
att få kallas Guds kämpe, att få räknas bland hans ut-
valda! Men en sådan lycka är icke mig och mitt kön
beskärd I» .
sKnota icke öfver det, barn;» manade Elin; »qvin-
nan har af den heliga jungfrun fått andra pligter sig
förelagda. Hon skall uppmuntra krigsmännen, hon
skall sy deras kläder och laga deras vapenrock i ord-
ning och sköta huset under deras bertovaro och väl-
komna dem, när de återvända friska och belbregda,
och trösta och vårda dem, i fall de komma hem sjuka
och sårade, och låta läsa messor för deras själ och bedja
till Gud att snart få följa dem, om de aldrig åter-
vända»
»Om de aldrig återvända!» suckade Ragnild. »Ja,
bäst är att så tänka! De äro ändå icke förlorade för
oss, ty de tillhöra himlen!» Och i trets af sin själs-
styrka, i trots af sin bänförelse, sjönk hon emot mo-
derns bröst och fuktade det med sina tårar.
SLUT PÅ FÖRSTA DELEN.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
