- Project Runeberg -  Junker Carl. Historisk roman från Birger Jarls tidehvarf / Andra delen /
7

(1847) Author: Anders Lindeberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Härfärden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

7
öfverhetens redskap, och sedan alla dem, till hvilka den-
na öfverhet kan hafva ett godt behag, och som tillhöra
henne genom skyldskap eller andra band? Hvad de
göra eller låta, det verkar dock i större eller mindre
mån till bela hjordens väl eller ve, och denna hjord
bafva de lekamligen under sin vård, likasom vi hafva
det i andelig måtto. Kyrkan och öfverhetev böra der-
före bistå hvarandra, och det sker till bådas fromma.»

Birger teg en stund, betraktade biskopen uppmärk-
samt, steg upp, gick några hvarf af och an i rummet,
stannade sedan framför honom, fattade sin bägare och
sade, i det han höjde den: »I sanning, biskop Kol, ni
talar som en bok, och bättre än mången sådan. Hvart
och ett af edra ord har jag förvarat i milt bjerta, och
jag tror, att de kommit från edert, ty det heter ju: in
vino est veritas? Det var den första latinen jag lärde.
Derföre er skål, herr cancellarius regis Suecime !»

»Huru, bör jag rätt?» stammade biskopen öfverra-
skad och med synbar glädje. »Eders nåde skulle vilja
göra mig den äran och upphöja mig, ovärdige, till sin
kansler 2»

»Till konungens kansler, herr biskop, ty det är i
hans stad och ställe jag handlar, och, det kan jag för-
säkra er, här talar jag utan all reservatio mentalis.»

Ett litet smålöje spelade härvid kring bans läppar,
men hvilket Kol icke märkte, emedan han satt försänkt
itankar, som det tycktes af serdeles glädjande beskaf-
fenhet, ty fröjden strålade ej blott ur hans ögon, dem
han höll fästade på golfvet, utan från hans mun och
Panna, och de vanligen bleka kinderna glödde nu af en
sällsam glans. Jarlen lät honom likväl icke länge dröja
Qvar i sina betraktelser, utan sade med vänlighet: »Ni
blir ju min gäst, biskop? Och kom nu in till min

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 14 22:49:33 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/junkercarl/2/0011.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free