- Project Runeberg -  Junker Carl. Historisk roman från Birger Jarls tidehvarf / Andra delen /
8

(1847) Author: Anders Lindeberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Härfärden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

8

hustru; det skall säkert glädja henne att se er och veta,
att ni på sitt sätt tillhör vårt hus. Är det icke så?»

Biskopen bugade sig stum och följde sin värd, som
gick förut in i ett större rum, hvilket hade fönstren åt
gården. Här satt ett blekt, medelålders fruntimmer,
sysselsatt med ett handarbete, som hon bortlade vid
männernas inträde. Spår af en hög skönhet röjde sig
ännu i de ädla dragen, och kring de fina, men halft
vissnade, läpparna såg man ett uttryck af innerligt väl-
behag, då hon steg upp, för att gå de båda inkom-
mande till mötes.

»Jag tror,» sade hon, »att min herre haft en fröjde-

full tidning eller något gladt möte; han ser i dag så
serdeles välbelåten ut.»

. »Båda delarna, min goda Ingeborg,» svarade Birger,:

i det han tryckte hennes händer. »Dig möter jag nu,
och den vördige biskop Kol, som jag här föreställer
dig, har så uppbyggt mig med sitt lärda och lärorika

samtal, har sagt mig så många nyttiga saker, att jag

verkligen kan anse dem som ett gladt bådskap. Och

nu vill jag äfven säga dig ett sådant, ja, till och med,

två, ty jag är i dag, som du finner, mer än vanligt fri-

kostig. Det ena, att den vördige herrn lofvat blifva:
konungens kansler och emottaga rikets signet, det apr.

dra, att han blifver vår gäst för några dagar.»

Ingeborg kastade en blick af frågande allvar på sin:
man, men allvaret försvann snart, för att lemna rum.
åt det gladare uttrycket. Hon räckte sin band åt bi-:
skopen och sade med en värdighet, blandad med vördnad: ;
»Jag skattar vårt hus lyckligt, som får emoettaga en så.
aktad gäst. Ert höga kall, vördige fader, skulle redan.
göra er kär och välkommen för mig, men ni har skänkt.
min herre fröjd och uppbyggelse, det gär ert besök i:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 14 22:49:33 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/junkercarl/2/0012.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free