- Project Runeberg -  Junker Carl. Historisk roman från Birger Jarls tidehvarf / Andra delen /
10

(1847) Author: Anders Lindeberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Härfärden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

10

»Hans nåd, herr jarlen,» sade han, »talade om som-
marens sol, men se, den lyser ju här på samma gång
som vårens; här fägnas ögat af sommarens frukter bred-
vid vårens blommor, båda sköna och älskliga, hvar
och en i sitt slag. Så intagande och dejelig var som-
maren i sin första blomstrings dagar, och så skön och
herrlig skall våren blifva i sin mognad» ....

Ingeborg skyndade att afböja flödet af hans tal
med frågan: »Tillåter den vördige herrn, att mina
söner äfven komma in, för att undfå hans välsignelse,
eller skulle ni kanske finna för godt, alt taga plats
här vid fönstret och med mig glädja er vid åskådandet
af deras muntra lekar? De påminna om ens egen
barndom, och det heter ju, att barndomen är menni-
skans gyllne ålder ?»

»Jag tror,» sade Birger, »alt vi dröja härinne och
unna pojkarne hållas ute till aftonmåltiden. Det är icke
långt dertill, och de synas ej ha lust att låta störa sig.
Kom och sitt, biskop, och låt oss för en stund inbilla
oss, att vi också äro gossar.»

Man satte sig, och Biskop Kol fick sin stol vid husfruns
venstra sida, under det hennes man satt på den andra och
kastade en blick af välbehag, än på sin hustru, än på de
ute på gården lekande gossarne. Väpnade med små
sköldar och träsvärd, voro de delade i tvenne höpar,
anförda, den ena af äldste sonen, Waldemar, den andra
af hans yngre broder, Magnus. På något afstånd från
dem satt den lille Bengt, lekande med en boll, och
kastade blott då och då ögat på brödernas låtsade strid.
När likväl denna hotade alt öfvergå till allvar, sprang
han upp, rusade emellan dem och ropade med sin
späda, men gälla, röst: »Nå, söta gossar, icke få ni
bli onda och göra hvarandra illa; då gråter vår

Am mm oo kör

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 14 22:49:33 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/junkercarl/2/0014.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free