- Project Runeberg -  Junker Carl. Historisk roman från Birger Jarls tidehvarf / Andra delen /
9

(1847) Author: Anders Lindeberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Härfärden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

9

dubbelt mått dyrbart för mig, ty bans glädje är alltid
min, och jag vet nu så mycket mer värdera den, som

den blifvit sällsyntare under de sista tiderna.»

»Den skall återkomma förökad,» svarade jarlen med
ömhet, »när din helsa blifvit förbättrad; och det bop-
pas jag skall ske, när solen skänkt oss sommarens vär-
ma, så att du kan få njuta något mer af den friska
luften. Men vi måste äfven visa den käre gästem våra
tarn.

»Och bedja om hans välsignelse öfver dem,» tillade
Ingeborg, som det syntes, icke utan en viss motsträf:
vighet, men dock erinrande sig hans presterliga vär-
dighet och brukets fordran. »Här,» fortfor hon, »är
est af dem. Kom hit, min snälla Richissa. Hon är
den enda, som velat stanna qvar inne hos sin moder;
de yra gossarne kunde jag icke längre hålla fast inom
väggarna; de tumla om derute på gården.» -

Den tretton-åriga flickan, som suttit på en pall vid
moderns fötter, men stigit upp, liksom ’hon, vid fa-
derns inträde, nalkades nu till biskopen, kysste hans
hand och böjde ett knä, under det ’han lade sin hand
på bennes hufvud.

»Välsignelse från höjden öfver dig, fromma mö, och
öfver hela detta hus» sade Kol, som nu sjelf tycktes
åteckommen till besinning och, medveten af sin vär-
dighet, sökt bringa anletets muskler i behörig jemn-
vigt och gifva det sin vanliga pregel af lugn och öf-
verläggning. Sådant lyckades honom likväl icke full-
komligt, ty vinet och det hedrande uppdraget hade
så betagit den eljest sluge och kalle mannen, att han
förlorat väldet öfver både sin själ och sitt ansigte.
Han fortfor dock med så mycket lugn, han möjligen
kunde samla:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 14 22:49:33 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/junkercarl/2/0013.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free