- Project Runeberg -  Junker Carl. Historisk roman från Birger Jarls tidehvarf / Andra delen /
19

(1847) Author: Anders Lindeberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Härfärden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

19

länge sökt efter en så beskaffad man, som jag behöfde,
och nu tror jag mig omsider hafva funnit honom.»

Men,» genmälte Ivar, »om hans nåde icke misstyc-
"ker, skulle jag förmena, att just det, att mannen icke
har vanliga -svagheter och ändå ej ingifver förtroende,
alt just det gör honom farlig. Om han eftersträfvade
gods och egodelar eller något dylikt, så vore hans be-
gär icke så svåra att tillfredsställa. Nu deremot, då
han kanhända önskar alt styra och herrska, och ej kan
göra ’det med uppenbar makt, så måste han gå listens
och svekets väg, och jag fruktar» .

»Att han skall bedraga mig, vill du säga?» inföll
jarlen. »Det tror jag också. Annu mer: jag vet det
med full visshet. Han vill styra mig och genom mig
hela landet, för att tjena Rom och dess anhang. Men
sel derom skola vi blifva två. Visserligen är den svarta
kåpan tjock, och det är icke lätt att genom den se till
det. hjerta, hon betäcker, i fall det fins något hjerta
derunder; men jag tänker ändå, alt jag lemligen har
genomträngt manteln och ser karlen sådan han är. Du
skall veta, Ivar, att jag också bar lärt lite latin, och
en prest kan icke lära bort den, utan att också lära
bort något af sina hemligheter. Den der biskop Kol
har synts mig löna mödan att studera, ty det är san-
verligen icke någon vanlig svartrock. Han inbillar
sig hafva fångat mig. Jag åter inbillar mig ha fån-
gal. honom.»

»Det gifve Gud!» suckade Ingeborg.

»Ja, kära hustru, det skall Gud också gifva, ty det
år icke för min egen ’skull, jag dragit den der ålen i
milt nät. Han smakar mig alldeles icke väl, och jag
ville helst vara långt ifrån både honom och hela det
slägtet. Men som jag icke kan utrota varg-ynglet och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 14 22:49:33 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/junkercarl/2/0023.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free