- Project Runeberg -  Junker Carl. Historisk roman från Birger Jarls tidehvarf / Andra delen /
20

(1847) Author: Anders Lindeberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Härfärden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

20

icke har lust att smeka och mätta det, så måste jag
väl tjuta med det och söka draga nytta af dess klor, ty
pelsen kommer jag icke åt.»

»Ja, ja, jag vet att herr Birger icke är någon vän af
kyrkan och dess tjenare,» anmärkte Ivar.

»Och icke heller du, kära Ivar Jonsson, eller hur?
Tala sanning, karl! Men om vi båda icke äro några
vänner af presterna, så äro vi ändå vänner af Guds
ord, eller hur, min fromma Ingeborg? Du bar ju
icke funnit någon kättare i din man, är det icke så?»

Ingeborg tryckte tyst hans hand och såg honom vänr
ligt i ögat. Birger fortfor:

»Tack emellertid för varningen, ärlige Ivar Jonsson!
Ditt goda utsäde skall icke falla på bälleberget, och
om jag än icke behöfver rådet, ty det hade jag förut
gifvit mig sjelf, så vet jag ändå värdera rådgifvaren,
emedan jag vet, att det är en karl, som tänker väl och
säger hvad han tänker och gör hvad han säger. Just
nu står en stol ledig i hans nåde konung Eriks råd.
Vill du taga emot den, Ivar? Och, ser du, jag måste
snart bort härifrån; då tör min stackars hustru be-
höfva någon att lita sig till, ty ingen vet hvad som
kan förefalla. . . . Nå, so så, min snälla qvinna, inga
tårar; jag menade icke mig, ty jag bergar mig nog med
Guds hjelp och din gåfvas sedan, men hvad som eljest
kan påkomma, om pojkarne blifva för ostyriga eller el-
jest någon husets nödtorft kan erfordra en mans råd
och en mans arm. Vi veta ju, att tiderna äro osäkra,
alt konungens och jarlens gårdar icke äro mera fre-
dade, än bondens stuga, ja, att de ofta äro det mindre,
ty bonden afundas man cj, och hans söner gå ingen
ärelysten granne i vägen. Bonden kan dessutom hafva
hjelp af slägtingar och grannar, men för oss gäller det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 14 22:49:33 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/junkercarl/2/0024.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free