Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Härfärden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
80
månader, hvad är som kunnat så härda ditt bröstpansår,
att sjelfva denna messa icke verkade på dig, du, som
eljest kan smälta i gråt, när vår fader, derhemma,
med lagens hammare dundrar på bondsamvetena, under
det många af sjelfva de styfsinta bassarne, som det gäl-
ler, se mäster Lars stint i ansigtet, liksom om sa-
ken icke rörde dem ?»
»Förstår du mig då icke, broder, att jag gladde mig
åt att Guds rike skulle vinna en så herrlig förkofran,
att så många hjeltar skulle skörda ovansklig ära, att
himlen skulle få flera nya gäster, hvilka skulle upp-
stämma i englakören, och att, om någon skulle förlora,
vore det jag allena? Jag borde icke gråta af fröjd, ty
tårar voro ett för ringa tackoffer för Herrans godhet,
och min saknad, kanske mitt lidande, var ett för ringa
ting, att få kosta mig några tårar i denna högtidliga
stund. Tro mig, det var icke lätt att hålla dem till-
baka, men jag egde dock välde öfver mig sjelf, och det
gläder mig.»
»Du är en ståtlig flicka, Ragnild,» sade Herbert
med en röst, som darrade af rörelse, »och vore jag icke
din broder, så ville jag våga en dust med den käcke
Carl för ditt egande. Men, vid Gud, jag vet också i
hela kristenheten ingen, som jag unnade dig åt, mer än
honom, ty han ensam är dig värd!»
»Tyst, tyst,» sade modern, som gått tigande bredvid
dem. »Det tillkommer icke oss att tala så, vi, som
äro af samma kött och blod med henne; vi böra tvärtom
bedja till Guds moder, att hon måtte göra vår Ragnild
värdig honom.»
»Rätt taladt, moder! Men stunden skyndar; jag
måste ombord, att taga emot de ankommande strids-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
