- Project Runeberg -  Junker Carl. Historisk roman från Birger Jarls tidehvarf / Andra delen /
31

(1847) Author: Anders Lindeberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Härfärden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

31

månnen. Farväl på någon tid. När jag kommer till-
bakan . . « « ,

»Ack, du elake gosse, har du intet ord af tröst att
säga dip moder och din syster, då du ser huru jag li-
der af’att på en gång mista både dig och junkern, för
alt kanske. . . . men jag vill icke vända mina tankar
åt det hållet, ty då blifver det mig alltför bittert.»

slotet trösteord, sade du, moder? Hörde du då icke
hvad jag yttrade: när jag kommer tillbaka? Då skall
jag berätta dig mycket om hvad Carl gjort, om huru
många hedningar de kristne slagit, i fall jag kan räkna
dem, och hvad nytt och underbart jag sett; kanske
skall jag medföra ett smycke ur något afgudatempel,
en luden Tawastare, med sin trolltrumma eller något
dylikt, som du skall göra till en andäktig korgosse,
och vi skola hafva ämnen att samtala om under hela
nästa vinter. Och så snart jag kommit fram, skall jag
skicka dig ett långt bref med första skepp, som vänder
tillbaka till Sverige. . .. Men nu får jag icke prata
bort tiden, ty andra pligter kalla mig. Gud och Sankt
Erik vare med dig, moder; helsa mäster Lars och säg
bonom, att han icke skall få skäl att blygas för sin
son I»

Han slet sig lös ur Elins armar, tryckte hårdt Rag-
nilds båda händer, och ilade bort med skyndsamma
steg, såsom det tydligen syntes, för att icke låta se
huru mycket afskedets stund kostat honom.

Allt var i rörelse vid bamnen. Båtar gingo af och
ån mellan landet och de större skeppen, som ej kunde
fyta fram till bryggan, för att lossa sin lefvande last af
väpnade män och sedan återvända, för att hemta en
NN. De modiga hästarne förskräcktes dock vid åsynen
a de gungande farkosterna, på hvilka man ville föra

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 14 22:49:33 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/junkercarl/2/0035.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free