Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Härfärden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32
dem "ombord, och sträfvade emot af alla krafter, för
första gången ohörsamma mot sina ryttare eller skötare.
Många nödgades man med vindspel lyfta uppöfver re-
lingen, och när de stolta djuren, som icke fruktade
sig midt i stridens gny och, bestänkta af sina kamra-
ters blod, nu, sväfvande i luften, af förskräckelse drogo
åt sig de fina benen och sänkte det vanligen högburna
bufvadet, likt plogoxen, då betogos åskådarne på stran-
den af medlidande och ömkade sig öfver de själlösa
krealuren, som icke förstodo, hvarken huru väl man
ville dem, eller bvilken ära de gingo till mötes. De
prisade Gud, som gifvit menniskan ett högre förstånd,
så alt bon kunde med glädje gå emot farorna och dö-
den, emedan hon begrep stridens vigt och målets höga
betydelse.
Krönikeskrifvaren, som förtäljer om detta tåg, större
och väldigare, än den helige konung Eriks rustning, och
Gudi behagligare, än de hedna fäderns vikingafärder,
säger derom bland annat”):
; ”Nu redde sig hvar och en till i sin stad
och gjorde så gerna hvad konungen bad;
de rustade skutor och snäckor och drakar,
och här ingen girig på skatten sin vakar;
: han löste med glädje på pungen så full
och gaf af sitt silfver och skinande gull;
och väl mången tärna i lönkammar’n gråter,
: hvem vet när hon skådar den bortfarne åter!
" Mång’ moder sig skiljer från sonen med sorg,
men Gud, som var fädernes väldiga borg.
> 43 Nedanstående skildring, äfvensom den på junker Carls strid
mot Lithauerne i slutet af arbetet, är hemtad ur den stört?
Rimkrönikan och till en del återgifven med dennas egna oré:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
