Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Asadyrkaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78 :
dagar, då jag satt på min stol och mottog gäster un-
der mitt tak, och mina söner sulto mig närmast.» Han
tystnade en stund och fortfor sedan:
»J hafven sport mig om mina öden. De äro ej säll-
samma och ej vidlyftiga, men deras förtäljande kan
dock för en stund förströ mina gäster. Mer än hun-
drade gånger har dagens öga stått högst på himlen
och åter nedgått från sin höjd, för att bädda sig i vin-
terdrifvan, sedan min moder födde mig till verlden.
Långt upp i Helsingland låg vår gård, och i en lund
der bredvid stod Thors bild, och åt honom blotade vi,
sedan det gamla templet i Upsala var förstördt och
årsoffren icke mer der fingo ostördt firas vid midvin-
tern. Min farfader visste förtälja mig om huru herrligt
det var, när detta tempel ännu stod qvar i all sin
glans, och den gyllne kedjan hängde kring dess mur,
och gudarnes bilder blänkte af guldplåtar och kostliga
smycken. Der samlades folket i den heliga lunden,
och förnummo af de vises mun de höga gudasvaren om
stundande öden och årets lycka, dess goda skördar och
segrar i fält och bragder på sjön och rika byten i
land. Och sedan hölls ting utanför tempelmuren. Der
salt konungen på högen, med sina drottar och thignar-
män, och bönderna stodo omkring, med sina lagmän
framför sig, som förde deras talan, och yrkade deras
rätt och påminde konungen om lag och landssed. Och
ville han icke gifva med sig, då gick ett sor! genom
bondeskaran, och det skramlade i sköldarna, och bjelpte Å
icke heller det, då drogos svärden, och vid deras blixt
blef konungens öga bländadt, och tbignarmännen blek-
nade om kinden, och drottarne sågo häpne på hvaran-
dra. Då var det icke godt att mucka, utan måste han
gilva goda ord, så öfverkonung han var, och falla till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
