Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Asadyrkaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
93
slipar oss i någon håla, der: man låter oss lefvande
multna, om vi icke vilja förbanna våra gudar och sälla
oss till svartrockarnes hjord? Är det icke bättre, att
vi bedraga dem på deras byte och tåga härifrån och
söka oss en fristad, der de kristna stigmännen icke finna
oss?” — Glädtigt svarade -mina söner ja och räckte
mig handen, men dottern blef så blek om kinden, som
om nyfallen snö lagts deröfver. Jag märkte, alt icke
allt stod rätt till med benne. ”Jag följer dig, fader,”
sade hon, ”men tungt blifver milt hjerta, ty derinne
bor en annan vilja, och en bild, som. icke är af fädrens
gudar, tager der sina offer.” — ”Jag begriper dig,
barn,” svarade jag, ”men icke skall du för din faders
skull försaka den du hafver utvalt. Hvar är han?
För honom till mig!” — Det var en ung man, icke
olik en af eder, gossar. Jag sade honom hvad jag
hade i sinnet, och lemnade honom fritt att förråda mig
och köpa sig en brud med dess faders och bröders
blod. Då blossade ynglingens. ansigte, och han förde
handen åt venstra sidan, som om han der velat söka
ell svärd, men sänkte den åter, eburu hårdt knuten,
och bet sig i läpparna, så att de blödde. Så behagade
mig den unge .mannen. Snart förstodo vi hvarandra.
Han ville öfvergifva fädernehuset och draga med oss,
men jag tillstadde det icke, utan sade: ”Tag henne och
för henne till din fader och moder och säg dem: hon
har varit en god dotter och syster, hon skall äfven
blifva en god hustru.” Nästan måste jag med våld
drifva dem ut ur stugan, men icke förmådde jag ho-
nom af mig emottaga annan bemgift, än det svärd och
den brynja, jag burit på härfärden till Seland. Jag
(ror; alt Freja har vakat öfver dem och att de blifvit
lyckliga, som de borde blifva.» . -
Junker Carl. 20"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
