Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Asadyrkaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98
»Det tänker jag.» genmälde Herbert, »emedan jag
tänker, att rältvisa måste finnas, om icke på jorden,
till det minsta bortom den, och om Gud förskjuter så-
dana män ur sin bimmel, så vill jag sannerligen icke
vara der.»
»Så fåvitskt du talar, Herbert i»
»Tyst, tyst, broder Carl, det är ju ingen prest som
hör mig; det är blott en verklig kristen, och en så-
dan räknar icke så noga. Men det vill jag säga dig:
hade jag icke lärt mig att tro på Kristus, sannerligen
ville jag icke tro på Oden, ty det är dock kraft och
helsa och mod och sinneslugn i den tron.»
De kallade sina män från skeppet, uppkastade en
hög bredvid den andra, som var Anunds, och när deo
var färdig, buro Carl och Herbert den gamle på sina
skuldror ditin, satte honom på en bäll med- upprätt
hufvud, och lade hans vapen bredvid honom. Derefter
tillslöto de högen och reste dervid stenen med den in-
skrift han förordnat. Sedan togo de årfvet efter den
döde, skiftade åt sina män det silfver och guld der
fans, men behöllo för sig vapnen.-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
